Europeiska investeringsbanken planerar att öka sitt stöd till ekonomiskt svagare EU-regioner och samtidigt fokusera på omställningen till en koldioxidsnål ekonomi. Sammanhållningen måste gå hand i hand med klimatförändringen.
Många av Europas fattigare regioner hör till dem som är mest utsatta för effekterna av klimatförändringen. Men de kommer också att drabbas av de negativa konsekvenserna av omställningen till den gröna, utsläppsfria, digitala ekonomi som vi behöver för att motverka den globala uppvärmningen. I söder kommer högre temperaturer i redan varma europeiska länder som Grekland, Spanien och Italien att påverka jordbruket och öka frekvensen och intensiteten i naturkatastrofer som de skogsbränder som skapade sådan förödelse i somras. Den övergång från kol som krävs för att vi ska kunna minska utsläppen av klimatförändrande koldioxid kommer att slå extra hårt mot många kolberoende områden i öster, samhällen och industrier i länder som Polen och mitt hemland Bulgarien.
Inför detta dilemma måste vi inrikta investeringarna i dessa länder på att bygga upp en ny, hållbar typ av ekonomi. En stor del av investeringarna i de fattigare länderna i EU har historiskt sett gått till infrastruktur som motorvägar och järnvägar för att främja tillväxt genom att underlätta handel. Men våra investeringsmetoder måste utvecklas om vi ska kunna ta itu med det existentiella hotet från klimatförändringen och ställa om till en modern, digital och koldioxidsnål ekonomi på ett rättvist sätt. Vi kommer inte att kunna nå våra klimatmål om vi inte hjälper alla att hantera kostnaderna för den gröna omställningen och vi måste ta itu med de förhållandevis bristfälliga investeringarna i klimat och hållbarhet i våra ekonomiskt svagare regioner.
Därför håller Europeiska investeringsbanken på att utveckla en ny strategi och ger ut ett nytt vägledande dokument om sina investeringar i Europeiska unionens sammanhållningsregioner. Vår ambition är att öka vår utlåning i dessa regioner till 45 % av vår sammanlagda utlåning. Samtidigt utökar vi också vårt stöd till att omfatta alla regioner vars ekonomiska utveckling ligger under genomsnittet för EU.
Att använda offentlig finansiering för att skapa närmare band inom EU är ett av EIB:s grundläggande uppdrag. Under EU:s senaste sjuåriga budgetperiod (2014–2020) utgjorde projekt i sammanhållningsregioner hela 30 % av EIB:s utlåning (124 miljarder euro) och de investeringarna har gett mycket god utdelning. Våra interna modeller visar att vår utlåning i sammanhållningsregioner under denna period kommer att öka tillväxten med minst en halv procentenhet och sysselsättningen med minst 0,2 procentenheter per år – under de kommande trettio åren!
Jag har själv sett den kraftfulla effekt som sammanhållningspolitiken kan få på regionala samhällen under min tid som minister för regional utveckling och chef för förvaltningsmyndigheten för regional utveckling i Bulgarien. Den typ av finansiella instrument som infördes med stöd från EIB stärker och snabbar på investeringarna. Det var fallet med initiativet Jessica (Joint European Support for Sustainable Investment in City Areas) som var ett av de första instrument av den typen som utvecklades av Europeiska kommissionen och genomfördes av medlemsstaterna med stöd från EIB. I dag erbjuder EIB-gruppen också finansiell och rådgivande kapacitet för att hjälpa medlemsstaterna med att genomföra faciliteten för återhämtning och resiliens och mekanismen för en rättvis omställning på ett effektivt och hållbart sätt.
De mindre utvecklade regionerna ligger framför allt i centrala och östra Europa, samt i Portugal, Grekland och de södra delarna av Italien och Spanien. De är eftersläpande regioner med låga inkomster eller regioner som har en lång historia av låg tillväxt. Till dessa behöver vi lägga tidigare välmående industriregioner som kämpar med att hantera globalisering, ny teknik och omställning till en hållbar ekonomi.
Med vår nya strategi kommer mindre utvecklade regioner som har en BNP per capita på mindre än 75 % av genomsnittet för EU att få större uppmärksamhet och de kommer att få upp till 23 % av vår totala utlåning inom EU senast 2025. Europeiska kommissionen har konstaterat att regioner med medelhöga inkomster (75–100 % av genomsnittet för EU), de så kallade övergångsregionerna, är en ny sårbar grupp. Övergångsregionerna, som bland annat finns i Frankrike, Spanien, Finland och Nederländerna, behöver riktat stöd för att hantera utmaningar som till exempel beroende av lågteknologisk tillverkning, stigande enhetsarbetskostnader, förhållandevis låg utbildning och sjunkande sysselsättning inom industrin.
Som EU:s klimatbank anser vi att det inte finns någon motsättning mellan vårt nya sammanhållningsuppdrag och våra ambitiösa klimatmål – bara synergier och överlappningar. De går hand i hand med varandra, eftersom vi inte kan klara klimatet om vi inte samtidigt ger garantier för att ingen kommer att lämnas på efterkälken. Vi måste också komma ihåg att kostnaderna i samband med den gröna omställningen bara är en bråkdel av de katastrofala kostnader vi skulle ställas inför om vi inte tar itu med hotet från klimatförändringen. Därför är vi säkra på att vi kan öka vår utlåning till sammanhållningsregioner och öka den andel som vi lånar ut till klimatinsatser till 50 % fram till 2025, ett mål vi har arbetat för att uppnå sedan november 2019.
Det kan vi göra genom en noggrann inriktning på de projekt vi stöder, med fokus på prioriterade områden för klimatinsatser i dessa regioner, såsom ren, trygg och uppkopplad rörlighet, energieffektivitet, vatten och avloppsrening, men även industri, cirkulär ekonomi, livsmedel och jordbruk. Våra rådgivningstjänster kan bidra till att öka medvetenhet, utarbeta strategier och projekt och utveckla administrativ kapacitet, utöver att bidra till att lösa bristen på finansiering, som brukar vara det största hindret för den typen av investeringar.
De eventuella störningarna i sysselsättning och industri till följd av den digitala omställningen och automatiseringen hamnar ibland i skymundan jämfört med de dramatiska förändringar som krävs för att minska koldioxidutsläppen. Men de strukturella klyftorna när det gäller digital verksamhet och innovation samt kompetens är också betydande i sammanhållningsregionerna. Vår investeringsundersökning 2020 visar att 63 % av företagen i Europas mindre utvecklade regioner inte bedriver någon innovationsverksamhet. Även bland de stora företagen är andelen som bedriver innovation betydligt lägre än på andra håll i Europa (39 % jämfört med 52 %). Det behövs en ny politik för att stärka innovationen i dessa regioner, höja deras inkomstnivåer och underlätta anpassningen till den digitala omställningen.
Som ett led i vår nya sammanhållningsstrategi planerar vi att ta itu med detta problem genom att hjälpa små börsnoterade företag i mindre utvecklade regioner att införa beprövad teknik och även bedriva forskning och utveckling. Små börsnoterade företag är särskilt viktiga eftersom forskning visar att de har stor positiv inverkan i samhällena där de verkar. Vi kommer också att bidra till att förbättra små börsnoterade företags tillgång till finansiering genom utlåning direkt till dem, utöver utlåningen genom våra förmedlingsprogram.
I förlängningen är syftet inte enbart att hjälpa sammanhållningsregionerna, utan att föra Europas invånare närmare varandra och stärka gemenskapen i Europeiska unionen.
